Ingen valhets, inga anställningsavtal. Bara flyga och överleva!

De senaste 3-4 veckorna har susat förbi i snabb takt och helt plötsligt känns inte de där grundläggande grejerna och manövrarna särskilt omöjliga längre. En landning klarar man ju av, att hovra kontrollerat fungerar och att läsa av sina instrument är inga konstigheter. Kanske kan man till och med klara av att hantera en emergency (nödläge) utan att skapa alltför mycket förstörelse och kaos runt sig själv och sin helikopter.

Just nu har vi genomfört ett skede som syftat mycket till att kunna hantera något som kallas "autorotation". Det är en manöver som skall användas om man "tappar" båda helikopterns motorer och känner att man nog ändå vill överleva kontakten med marken. Förenklat fungerar det som så att rotorn frikopplas från motorerna vid motorbortfallet och roterar fritt, utan inverkan av motorer eller drivlinor.

När helikoptern så börjar falla mot marken byggs rotorvarvet upp, ungefär som när man drar en vindsnurra genom luften. Detta uppbyggda rotorvarv och des inneboende rörelseenergi, som blir större än vid vanlig rotordrift, kan man sedan använda för att bromsa upp fallet när marken börjar närma sig underifrån, genom att vinkla upp rotorbladen mot den inkommande luftsströmmen. Om man hanterar sina spakar och reglage på rätt sätt så blir resultatet endast en lite hårdare landning, och man kan gå därifrån utan större skador på vare sig helikopter eller besättning. Trots att man tappat båda motorerna. Något ska man väl ha att ta till om man saknar katapultstol, eller som en av våra IP:s uttryckte sig, "a cowards chair"!

Här kan man se en video, filmad inuti en helikopter som genomför en autorotation.

Det hela går väldigt fort och det händer väldigt många saker samtidigt. Lampor blinkar, varningsljud skriker, instrumenten börjar dansa och helikoptern beteer sig lätt berusat. Det gäller att ha tungan rätt i mun och att ha förståelse för hela förloppet, redan innan det händer. Att ligga steget före helikoptern och luftmassorna är viktigt! Som så mycket annat i vårat liv här nere är autorotationer oerhört svårt, och samtidigt oerhört kul!

Dessutom har vi nu mer och mer börjat öva på nödprocedurer och vad som skall göras i ett otal olika nödlägen och vid olika typer av varningar och felindikationer. Det är ett 20+-tal punkter ur nödchecklistan som vi skall kunna "by heart". Detta för att vi snabbt skall kunna vidta rätt åtgärder i händelse av att något oförutsett händer. Att flyga en helikopter innebär att man ofta flyger på relativt låg höjd, med relativt låg hastighet. Detta gör att vårat handlingsfönster vid ett eventuellt nödläge blir ganska litet. Då är det bra att kunna sin nödchecklista utantill. Det innebär såklart en hel del pluggtid på kvällarna för att det skall sitta.

Just nu lär vi oss alltså, förutom starter, landningar och trafikvarv, mest att överleva och undvika haveri. Det låter lite roligt när man säger det såhär och det blir mycket skämt på det området, men det är ju såklart otroligt viktigt!



Snart inleds vårat första Real Flight-skede, och det ser vi såklart fram emot väldigt mycket. Hittills har vi mest slitit på simulatorer och lektionssalar(eller är det de som har slitit på oss?), så det ska bli jäkligt kul att komma ut till de riktiga maskinerna!


Schönes flug!

/GHU 101

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0