GHU 111
De senaste veckorna har vi titt som tätt haft sällskap med fyra nya svenskar nere i Bückeburg. Det är vår yngrekull, GHU 111, som äntligen har kommit ner och slutit upp med oss på basen. Vi har tidigare träffats under Karlbergstiden, då de gick sin första termin samtidigt som vi gick vår tredje och sista.
Det är intressant och lite roligt att se hur de (precis som vi i början) försöker anpassa sig till livet på basen och utbildningen som sådan. Det är skönt med lite nytt sällskap och att inte längre vara de enda svenskarna. Dessutom är det verkligen roligt att få dela med sig av de erfarenheter, tips, knep och idéer som vi samlat på oss under vårat år i tyska armén!
Dessutom känns det lite som att cirkeln är på väg att slutas. Precis som vi tidgare hade sällskap av GHU 091, har nu vår yngrekull sällskap av oss och snart är den tyska delen av vår utbildning till ända. Det är skönt på något vis, att se progression, att se att man tar sig någonstans!
Redan senare i vår/tidig sommar kommer nästa kull att ansluta till oss, GHU 112. De kommer att bestå av fyra internrekryterade flygförare med bakgrund inom JAS 39 Gripen-systemet. Det kommer att bli lika roligt att få ner dem. Det ska också bli intressant att se hur övergången går mellan "fixed wing" och "rotary wing"!
Just nu njuter vi i GHU 101 i fulla drag av ett väl tilltaget påsklov. En arbetsvecka och två helger spenderar vi hemma i Sverige. Mycket välkommet! Tyvärr så gäller inte detta vår yngrekull som idag inleder en ny skolvecka, samtidigt som deras äldrekull är hemma.
...Precis som förra året! ;-)
Påsk-/Valborgshälsningar!
/GHU 101
I have visual!
En hel del faktiskt. Vår utbildning i VFR-flygning ("vanlig" visuell flygning) är över efter veckorna i alperna och sedan dess har vi gått in GHU:ns sista skede. IFR-skedet.
"IFR" innebär flygning med hjälp av instrument i helikoptern, radiofyrar på marken och stöd av radar. Detta kan komma väl till pass när sikten är begränsad eller obefintlig, såsom vid dålig väderlek eller flygning på natten utan bildförstärkare.
Skedet inleddes först med en vecka fullproppad med teori, för att göra oss fäiga att överhuvudtaget börja träna instrumentflygning. Det var "de vanliga" teoridelarna som kördes igenom. Lite navigation, lite lufträtt, lite avionik, lite radiokommunikation, och så vidare.
Det första flygdelen handlade om att helt enkelt kunna manövrera helikoptern på olika vis i lufthavet utan några visuella referenser, som t.ex. när man flyger inuti ett moln. Att accelerera farten, minska farten, öka i höjd, minska i höjd, svänga med olika graders rollattityd, hålla fart och attityd medan du svänger och samtidigt sjunker, osv.
Det innebar tre veckors ren koordinations- och hjärnträning och även om det kan låta simpelt och "basic", så var det inte utan att man klev ur simulatorn efter varje pass med en bra svettpöl på rygg och ben!
De tre grundläggande flygveckorna avslutades med en "releaseflight", en mindre checkflight kan man säga, som användes som en kontroll av vår utbildningsståndpunkt och IP:ns metoder. Alla i klassen blev godkända och gick därmed vidare till nästa fas i IFR-skedet! Det är "Enroute flying" i simulator, vilket är klassiska flygpass mellan olika flygplatser där man över olika procedurer för landning, start och att ta sig mellan olika punkter. Efter ytterliggare ett antal eckor i "simmen" kommer vi stiga ut i den riktiga världen och göra samma sak, fast med riktiga helikoptrar, riktigt väder, ritkiga flygplatser och riktiga flygledare!
Varje flygpass är 2 timmar och 15 minuter långt och man är ganska mör i skallen efter en vända i cockpit. För även om själva manövrerandet av helikoptern är väldigt lugnt och enkelt så är det nu så mycket annat som är svårt, jämfört med det tidigare VFR-skedet. Nu måste man kunna läsa mycket text, figurer och kartor, samtidigt som du lyssnar på radiofrekvenser, förbereder nästa "Approach" och ställer in alla dina instrument för att det skall vara möjligt.
Under 2 timmar och 15 minuter har man inte många sekunders ledig tid. Hjärnan, munnen och händerna går i ett!
Självklart skall varje pass förberedas noga, så efter någon månads frist från planeringsbordet är nu våra kvällar åter ämnade åt planering och förberedelser för nästa flygpass. Men det är inte längre lika tidskrävande och även om det fortfarande är teorilektioner parallelt så är det vårkänslor även på denna front. De senaste veckorna har färgats både av nyhetens behag över det nya flygsättet men också av en mindre arbetsbörda. Vi har redan diskat av en tenta i radiokommunikation för IFR-flygning och för var sådan tröskel som passeras så känns allting lite enklare, lite skönare!
Det hjälper säkert till att vi har fått ordentligt vårväder här nere nuförtiden, med temperaturer runt 20 grader och ordentligt med sol (När inte vårens oberäkneliga regnbyar dundrar in förstås...!)
Hoppas ni har det bra och också snart får börja känna på våren hemma i Sverige!
Tschüss!
/GHU 101
