Helikopterkadetterna

I dagarna börjar vi i Hörsaal 12, (Class 12) äntligen få åtnjuta lite av lyxen kallad "fritid", efter runt 3½ veckor med navigationsflygningar i simulatorn, teorilektioner och tentor. Alla tentorna innan jul är nu äntligen avklarade, och vi svenskar har åter visat oss dugliga genom att aldrig prestera under 93% på någon av tentorna. Vi ryggdunkar varandra!

All tid utöver den schemalagda tiden har gått åt till planering av nästa dags flygpass, och ibland har man kunnat klämma in tentaplugg. Det har varit mer regel än undantag med aktiva dagar som sträcker sig från 0600 till 2200(Uppstigning 0600, flygning förmiddag, teorilektioner eftermiddag till 1630, middag, och navigationsplanering/plugg efter middagen). Navigationsplaneringen går ju givetvis snabbare och snabbare för varje pass, men samtidigt blir flygningarna mer och mer avancerade, vilket gör att förberedelsetiden blir ungefär densamma.

Därför är det nu skönt att kunna återgå till lite ledig tid, med allt vad det innebär, såsom fysisk träning, ljugerier över en kopp kaffe, film-tittande och att ta igen förlorad sömn. Det känns nästan lite märkligt och ovant att ha tid att slå ihjäl, men på något vis lyckas vi även med det! =)

Navigationsfasen har genomförts med stegrande svårighetsgrad och med olika hjälpmedel, från karta-klocka-kompass, till radionavigering med hjälp av olika radiofyrar, "Navigation Management Systems" (GPS-baserat navigeringssystem i helikoptern), osv. Alla typer av flygsätt har tillämpats från flygning med både händer och fötter på spakarna, till Autopilot med alla olika sorters funktioner aktiva.

Navigationspasset avslutades med en 2½-timmes"flygning", innehållandes landningar på internationella flygplatser, terrängnavigering på 100 fot över marken, radionavigering på 1000 fot över marken, kartväxlingar mellan 1:250.000-1:100.000-1:50.000-skalor, väderförsämringar, omläggning av planerad rutt "under gång" och annat som man kan råka ut för vid en flygning. Man är lätt lite seg i skallen efter ett sådant pass, vilket kanske är förståeligt! Och snart ska vi göra allting igen, fast i en riktig helikopter, med riktiga instrument, på riktiga flygplatser och luftrum!

Men först så ska vi jobba oss igenom ett sista simulatorskede innehållandes nattflygning, med och utan hjälp av bildförstärkare(NVG). Det ska bli intressant!


Och det är mindre än en månad kvar till vad som kandiderar till att vara Flygvapnets mest välförtjänade jullov! =)


Always happy landings!

/GHU101


PS:


För övrigt noterar vi i GHU101 att man på forsvarsmakten.se har publicerat en artikel om NBG:s helikopterenhet där vår utbildning beskrivs på följande vis:

"...redan efter ett år kan man ha ett flygcertifikat i sin hand. Först och främst behöver man göra en militär grundutbildning, för att sedan påbörja helikopterutbildning. Grunderna i flygning lär man sig i Tyskland, medan man lär sig teknik och taktik hemma i Sverige. På bara två till tre år kan en utbildad helikopterpilot vara insatsklar."

Nåja, riktigt så är det ju inte, eller hur?

Enligt vår erfarenhet tar det ungefär 4½-5 år för oss att ta oss från skolstart till insatsklar helikopterpilot. Och inte heller erhåller man ett certifikat redan efter ett år. Då har man ju bara gjort 2 terminer på Karlberg. Vad vi vet kommer vi inte att erhålla något sorts "flygcertifikat" alls.

Rätt ska vara rätt.

DS.


PS2:

Något som däremot stämmer och som känns helt ok, ur vår synvinkel:

"...– Idag vill alla ha helikoptrar i sina insatser, men vi har inte tillräckligt med folk för det,..."

"...– Vi pensionerar piloter snabbare än vi utbildar nya, därför behöver vi rekrytera flera yngre piloter..."

Vill du tjänstgöra som flygande personal, med goda utsikter för mycket flygtid och skarpa insatser både här hemma och utomlands?

Sök till helikoptervapnet i allmännhet och helikopterpilot i synnerhet. Så som vi gjorde för inte allt för länge sen!

DS2.

Simulatorpass 36.
15:45, 08 November 2010.

Pilot: Bayrare
Co-Pilot: Hallänning
Helikoptertyp: Simulerad EC135
Flygningens art: Navigationsträning med hjälp av karta, kompass, stoppur, radiofyrar och ögon.
Höjd: 550ft GND, 1700ft MSL.
Läge: Syd-sydost HANNOVER.
LÄGE: Snart ganska hårigt.

Helikoptern har precis passerat över en mindre stad och närmar sig sin nästa brytpunkt, en vägkorsning.

Pilot: On my mark, turn to a new heading of 191 degrees.
Co-pilot: 191, roger.
P: Turn now, resetting clock, the leg lasted for 7 minutes, one minute more than estimated.
CP: Turning now, heading 191.
P: Alright, we will stay on this leg for 14 minutes, its 29 nautical miles long.
Co-pilot: Roger, 14 minutes, 29 miles.
P: Yes, and keep this heading of one niner one degrees.
CP: One niner one.

Terrängen i helikopterns nya färdriktning börjar att stiga och den halländska co-piloten som sköter framförandet av helikoptern drar stigspaken åt sig för att kunna följa terrängens höjning utan att understiga minimum safe height som ligger på 500 fot över marken.

P: We will soon see a power-line moving from left to right, and there should be a lake just right of it.
CP: Okey.

Den bayerska piloten låter sin co-pilot sköta spakarna, och är själv upptagen med att läsa kartan, göra bränsleberäkningar, titta ut i terrängen och kontrollera sina navigationsinstrument, radioapparater och flyginstrument.

P: So, we had 256 kilos of fuel at the last turning point, we should have had 246 according to my estimations. We are 10 kilos above estimated.
CP: Roger, might come in hand... Ooohps, loosing visibility, clouds, going down to VMC-conditions!
P: Okay, continue below clouds on this heading.
CP: Unable, power lines ahead, steep turn right, right side is clear, turning right!
P: We are of track! Try to find the lake, from there we should be able to follow a creek to the south and see an Autobahn. It can lead us back to our next turning point!
CP: Yes, please deactivate the autopilot, it is working against my inputs!
P: Autopilot deactivated. Decrease airspeed to 90 knots, this is too fast.
CP: Roger, going to 90 knots.
P: There is the lake!
CP: I have the lake in sight.


Plötsligt har den ständigt stigande helikoptern gått in i molntäcket som visserligen inte ligger under kullens högsta topp, men väl under 500 fot. Helikoptern och besättningen är nu intryckta mellan kullarna och det låga molntäcket. Navigeringen blir svår då de inte kan flyga raka spåret och har för låg höjd för att få en bra överblick.

Som tur är hittar man fram till en sjö, som blir vägen ut ur den kniviga situationen. Även om piloten har suttit och planerat flygningen noga så är det viktigt att man kan göra snabba ändringar och justeringar utefter hur flygningen utvecklar sig. Det gäller för båda i besättningen att hålla tungan rätt i mun och försöka hålla isär alla siffror, värden och begrepp som kommer flygande. Det är tur att man har en kamrat vid sin sida, och att det finns simulatorer...!


Utbildningens andra VFR-skede har alltså kommit igång med kraft, vi har en tenta i Air Law imorgon, en tenta i Navigationsteori och en tenta i Meteorologi nästa vecka och varje kväll går åt till plugg eller förberedelser för morgondagens navigationspass i simulatorn. Just nu är vi ganska belastade, och våra skolåtaganden får gå före sådant som fysisk träning, fritid och annan lyx. Vi har viktigare saker för oss!



Aviate, navigate, communicate, administrate!

/GHU101